SaktaLångsamt

Alltså, det här med angiveri på arbetsplatsen. Vad är det med folk?! Vad finns det att tjäna på att för det första skvallra för arbetsgivaren och för det andra att gå bakom ryggen på sina kollegor, jag fattar inte det. Men jag tror inte att det är meningen att jag ska förstå...
Tror ni att arbetarrörelsen har slagits för alla rättigheter som knegare faktiskt har numera bara för att ni ska kunna gå och gnugga näsan brun mot jävla Veolias bakre regioner? Så är inte fallet, jag lovar. Egentligen är det kanske mest sorgligt att så många inte vet vilka eller vad de är, vilken sida de står på plus då att de inte har ryggrad nog att prata med den det gäller istället för att hålla på och skvallra för fröken liksom. Suck.

Ja vafan, jag tänkte först att jag skulle lätta upp stämningen med en kiss- och bajshistoria men sen kom jag på att den är faktiskt mest av allt tragisk, jag menar, det finns fan inget underhållningsvärde i en alkis som har kissat på sig och är så borta att han klär av sig på underkroppen mitt i biljetthallen och står där i sina bajsfläckiga kallingar till allas beskådan. Men nu har jag ju berättat det i alla fall.

Kul däremot är ungdomar som så desperat måste göra något förbjudet att de plankar ut från stationen istället för in, men inte är så bra på det, så att de slår i smalbenen så hela spärrlinjen skakar... Dom små liven, jag hoppas att det var värt det. Och ett litet tips i all välmening: Om du planerar att göra ett graciöst skutt över spärren, se till att hissa upp brallorna först... Dessutom så vill tanten i luckan faktiskt inte behöva se era små pojkrumpor, sorgfälligt skylda av löjliga kulörta underbyxor. Om hon slipper, vilken hon vid det här laget har insett att hon inte gör, särskilt inte när ni försöker vara tuffa och atletiska men misslyckas och hamnar i en liten hög på betonggolvet med rumpan i vädret, hehe.
När jag var i eran ålder hade vi minsann hög midja på jeansen och för korta ben därtill, det såg visserligen också fruktansvärt ut, men jag tror det hade funkat mycket bättre som plankningsutstyrsel i alla fall. Men som den bondlurk och mes jag var på den tiden så provade jag aldrig så jag kan ju ha fel.

Fy fan hur gammal är jag egentligen??

Ögonblicksbild: Mitt i Götgatsbacken, och inte den delen som är avstängd för bilar, ligger en tjackis med benen så brett isär som det bara går och gör armhävningar i minst sagt maniskt tempo. På huvudet har han en orange jägarkeps och medan han häver som om det gällde livet skriker han rakt ut, utan avbrott, som att han har obegränsad lungkapacitet... Skönt att det fortfarande finns något att häpna över, tänkte jag i mitt stilla sinne.

Och sen så har jag ju inte berättat om den gången en heroinist somnade under vändkorset utanför den T-centralenspärr jag för tillfället satt i, mitt under julrusningen! Han var duktigt påtänd, kunde knappt stå, men köpa tunnelbanebiljett skulle han. Han langar upp en femhundring men jag tycker inte att han ska åka i nuvarande skick, så det blir inget. Efter en bra stund av knäande och hasande hit och dit kommer han på den lysande idén att han ska krypa in. Sagt och gjort, han knycklar ihop sin långa kropp och börjar krypa, men kommer inte längre än kanske ett halvt krypsteg innan han sjunker in i dimmorna och somnar, mitt under pinnen som sagt. Där blir han liggande tills vakterna kommer och hjälper honom därifrån, allt medan de stressade svensson-trafikanterna fortsätter irra som yra höns runt min spärr eftersom det faktiskt inte går att varken kliva över eller krångla sig runt horsarbjörnen som sover under min spärr, men ändå, det sitter ju någon därinne så det borde ju vara öppet... en vulgärvariant av obemannat-dansen som i stort sett alltid visas upp när man har stängt spärren, släckt samt satt upp skylten men ännu inte hunnit gå därifrån :)

Trf: Jag ska fortsätta till Skanstull.
Jag hör: Jag ska flytta till Skansen...

Trf lämnar fram en ostämplad remsa, jag stämplar två kuponger.
Trf: Men varför stämplar du två?!
Jag: För att det är liksom öppningsavgiften.
Trf: Men när jag köpte den här så sa de att det skulle vara samma pris som i Pressbyrån! Och nu kostar det alltså 32 kr per resa!?
Jag: Nej... Det kostar 20 kr per resa...
Trf: Hurdå? Hur förklarar du det?!
Jag: Jo, för att 160 delat med 16 är 10, alltså 10 kr per kupong. Och två gånger 10 är 20.
Trf (efter betänketid): Så priset är alltså höjt från 18 till 20 kronor.
Jag: Ja, typ...

Perspektiv på tillvaron på Pressbyrån: Två killar, runt 20 kanske, går fram till kvällstidningsstället. En av dem säger upprört:
"Kolla här ska du få se världens löjligaste grej!" och läser löpsedeln högt:
"Kändiskrögare våldtog kvinna på lyxbåt", bläddrar fram artikeln och utbrister: "Kallar de det här för lyxbåt?! Det är ju för fan vilken fritidsbåt som helst!!!"

Logikens landvinningar alltså, man hinner helt enkelt inte med. Men nu har jag i alla fall bloggat om det... Ska försöka göra det oftare framöver!

"Du måste gå med vagnen där borta."
"Jamen den är väldigt smal serdu."
"Jo, men det är en pinne mitt i vägen..."

"Kortet får du dra i automaten!"
"Men jag har så ont i benen!"

Men vafan! Jag vill inte göra reklam för hamburgerhitler! Vik hädan... Ska se om jag får tillbaka pingstkyrkan i Hjo om jag skriver halleluja... Nä fan det hjälpte inte, aaaaaargh!

Haha, folk är för gulliga alltså. När de själva är korkade eller helt enkelt oinsatta så är det så klart fel på systemet. Vilket det förvisso är på en hel del sätt, men jämfört med trafikanter är fan biljettsystemet ett under av snille och smak. Och bara för det så var det precis nu en snubbe som inte hittade tumhålet på sitt kortfodral (se förra inlägget), haha, var ska den här dagen sluta?

Såhär var det i alla fall: Snubben försöker köpa en sms-biljett men skriver inte som man ska i beställnings-sms:et och får då följaktligen ett felmeddelande tillbaka där det står i detalj hur man gör och vad man ska skriva. Men helt enligt trafikantlogiken orkar han inte läsa det utan visar mig att han har skickat ett sms till 72150 och tycker att men du ser ju att jag har skickat efter en biljett. Då säger jag att du måste få tillbaka ett sms att visa upp som biljett. Då dras den skarpsynta slutsatsen att det är ett krångligt system, häpp. Så då säger jag att men om det är så besvärligt så gå till Pressbyrån och köp biljett för samma pris... eller så kan du prova med att läsa felmeddelandet och göra som det står där... Tacksamheten fortsatte ändå att lysa med sin frånvaro kan jag avslöja, hehe.

Jamen alltså det blir bättre och bättre: VARFÖR måste man vara idiot bara för att man släpar runt på en barnvagn?! Upplysningsvis kan jag meddela att bara för att barnvagnen är smal nog för automatspärren kan man inte gå där DÄRFÖR ATT DET ÄR EN PINNE MITT I VÄGEN. Har folk aldrig sett ett vändkors förut eller?! Tror de att pinnen under mystiska omständigheter bara ska försvinna?! Det är fanimig skrämmande att vissa når sin intellektuella höjdpunkt redan före typ 1 ½ års ålder, eller hur gammal man nu är när man lär sig att en fyrkantig kloss passar i ett fyrkantigt hål och INTE i ett runt...

En av mina favoritgrejer på jobbet är när man får anledning att säga "försvinn" till surgubbar. De kan aldrig ta det och de är kliniskt befriade från självkritik, det är det som är så kul. Jag säger det ju liksom inte utan anledning och det börjar nästan alltid med att de inte kan visa biljetten så att man hinner se alternativt att man ber dem dra kortet själva. Så då tar man ju extra tid på sig när man väl får kolla biljetten eller låter överdrivet glad när man säger "därför att kortet har en magnetremsa". Då måste de alltså demonstrera sin inbillade makt och gnälla på att man pratar i telefon om man nu gör det, gnälla på ens arbetsinsats överhuvudtaget, hota med att anmäla en osv. Stolpskottet idag sa "det här ska du få ångra", skraj jag blev...

En annan favorit är när jag ber folk dra sina kort och de säger "men då måste jag ju ta fram det". Då plockar jag fram mitt överdrivet glada tonfall igen och säger "ja just det, det stämmer bra det!". Vad väntar de sig att jag ska säga? "Nämen oj, det tänkte jag inte på, det blir ju jättejobbigt för dig" eller?
Hur kan det vara min sak att de av någon anledning har lagt ner korten i plånboken, eller, påfallande ofta, bara har dem i fodralet men inte fattar hur det funkar? För antingen har de dem i fel fack i såna där gamla röda fodral, eller så har de ett sånt lite nyare där man kan mata fram kortet med tummen hur lätt som helst, bara det att de inte har lyckats fatta hur. Vet inte hur många gånger jag har sett folk börja pilla med de där för att hitta öppningen, helt blinda för det 1x4 cm stora hålet mitt på... Undrar hur de har det med sexlivet egentligen, hehe?

Omedveten zen: "Det finns inget rakt fram". Sant om man ser livet som en cirkelrörelse, men en sak vet jag helt säkert och det är att på den här tunnelbanestationen finns det ett rakt fram och vid slutet av det hittar man bussterminalen om man öppnar sina sinnen. Eller det räcker faktiskt med att öppna ögonen.

Ja och sen tycker jag det är ganska kul när folk ger sig på att försöka tänka kreativt... eller fan tänka överhuvudtaget. Idag försökte en snubbe stoppa in en sedel där det är meningen att man ska dra sitt plastkort i biljettautomaten. Jag vet inte varför jag är förvånad med tanke på vilka problem folk har med att ta sig igenom spärrlinjen i allmänhet, men ärligt talat, kommer folk någonsin att börja tänka, eller kanske bara läsa instruktioner och skyltar, innan de gör eller säger? Låt gärna bli att svara på den frågan, det blir bara så deprimerande... Folks uppskattning av sin egen intelligens och slutledningsförmåga är rätt så feldimensionerad har jag märkt. Å andra sidan så kan spärrvakten då roa sig med att påpeka det för dem, på mer eller mindre subtila sätt, hehe, så jag blir väl tack skyldig för underhållningen ännu en gång.

En annan sak (nu igen): Hur kan svaret på "Hej" vara till exempel "Skärmarbrink"?! Ganska ofta känns det som om kollektivtrafiken (eller är det bara tunnelbanan) är något slags eget språkområde. Ja eller helt enkelt något slags reservat för sociala haverier. Det finns i alla fall knappt gränser för hur osammanhängande ordutbyten man kan ha med folk där. God dag yxskaft hela vägen liksom.

Det skulle ställas om till sommartid inatt så jag funderade lite på vad som skulle hända med stationsklockorna vid tvåslaget, för de är nämligen centralstyrda. Nu kan det avslöjas att det i alla fall är meningen att de ska ticka fram till klockan tre av sig själva, det är bara det att i skrivande stund har de stannat och stått still en bra stund på 02.28... Hur SL är inte det?! Men, som jag brukar säga, man slipper ju bli förvånad i alla fall.

Nu är visserligen klockan 03.12 som den ska vara men det tog tio minuter för visarskrället att gå hela vägen runt... Det i sin tur betyder att jag är på väg hem inom en halvtimme, inte en å en halv som det var för 12 minuter sen, så vad klagar jag på egentligen?

Trf: Vi ska till Kaknästornet, är det här?
Jag: Eh, Kaknästornet ligger på Djurgården, det är en bit härifrån...
Trf: Jamen om man ska upp vid Sjöfartshotellet, är det den här uppgången?
Jag: (muttrar) Inte för att det är samma sak men... (högt) Nä, då ska ni ta uppgången i mitten.
Trf: Jaha, i andra änden!
Jag: Nej, i M-I-T-T-E-N...

...är det faktiskt vår och jag är för omväxlings skull öppet skitglad. Visserligen fick våren ett litet bakslag igår när jag pigg och rask (jamen eller hur) gav mig ut på morgonpromenad i solsken men på något underligt vis lyckades komma hem insvept i ett snöfall av lappvanteformat. Bipolärt väder typ.

Annars har jag redan sett blåsippor, tofsvipor, tussilago (i Kungens kurva men ändå) samt våryra ekorrar och harar som oblygt jagade varandra med porr i tankarna. Jag menar, de såg fan inte ens mig fast jag bara stod ett par meter bort. Snuskdjur, mig lurar ni inte... Jag är ganska perceptiv på det där området sörni.
Dessutom: varje natt som jag går hem hör jag koltrastarna sjunga som om det gällde livet och det gör mig nästintill euforisk, jag älskar deras sång.

Och imorgon (läs senare idag) blir det skogen med choklad och grejer, får se om jag har mer fullständigt o-urbana saker att rapportera då. Det är bara en sak i övrigt som jag önskar mig och det är ett visst specifikt sällskap på den där skogsturen. Du vet vem du är.

Nu undrar jag bara varför textredigeraren envisas med att lägga in frågetecken lite här och var i min blogg???????

Söndagen kom och det blev dags för hämnd på ordningsmakten... En civil polis försökte ta med sig två barn på sitt tjänsteleg men det gick minsann inte för sig, inte när jag jobbar, jag håller fortet, hehe.

Men vafan, här åker hon omkring gratis på sitt polisleg dygnet runt, året om, på skattebetalarnas bekostnad, och så kan hon inte ens hosta upp 20 spänn för två ungar, det är inte så lite fult. En aning otacksamt och moraliskt tvivelaktigt dessutom om ni frågar mig. I alla fall hade hon vett att skämmas, det hör inte till vanligheterna att folk gör, och så blev det extra pinsamt eftersom hon hade skickat in ungarna först och de redan hade börjat åka ner för rulltrappan. Så hon fick vackert stå där och skämmas tills de kom upp igen... hade lite svårt att hålla mig för skratt där kan jag erkänna.

Slutsats: Spx - Ordningsmakten 1-0! Är inte så lite nöjd med mig själv nu...

p.s. Spx=spärrexpeditör d.s

Det är så himla bra när myndighetspersoner är fullkomligt socialt efterblivna och dessutom totalt utan charm? Facit för kanske en halvtimmes polisbesök på stationen: Sur spärrvakt, förolämpad uteliggartant samt ordningsvakt upprörd till tårarnas gräns. Bra jobbat där, blå. Jag konstaterade kallt att det var ett klassiskt fall av att inte ha någon koll men att överföra det på andra, bli sur på andra och tycka att de borde styra upp saker bättre. Självklart helt utan självinsikt.

Såhär var det i alla fall: först kommer snuten ifråga och undrar var vaktlokalen är. Jag frågar vilken uppgång de söker, för här är det inga vakter. Snubben upprepar som om jag är efterbliven: VAR är vaktlokalen? Prova med plattformen säger jag, lite trött. Hade tänkt säga om det är söder- eller norrgående, för det gör en viss skillnad, men jag har av någon underlig anledning plötsligt ingen lust. För den delen har de redan dragit vidare. Nollor? En stund tidigare lät jag en snäll och försynt uteliggartant komma innanför spärrlinjen och låna eluttaget för att ladda sin mobil. När poliserna har försvunnit kommer hon fram till mig och säger: Vad skumma de där var. Jag frågar vadårå och då säger hon att de kommit fram och sagt till henne att hon befann sig innanför spärrlinjen olovandes och att hon stjäl el av svenska staten? Vad säger man? Det här blå exemplaret är uppenbarligen inte den skarpaste kniven i blocket hursomhelst. Sen hade en ordningsvakt blivit uppringd och fått en utskällning, för något som inte var hennes fel, av den här polisen. Han hade inte ens presenterat sig först, men börjat kräva hennes bricknummer, namn och personnummer, och sen när hon fann sig och frågade vem hon egentligen pratade med, så slänger snubben på luren. Maktmissbruk, social oförmåga och dumhet i en ny oslagbar mix!

Full snorunge vinglar fram och visar sitt terminskort, som inte gäller vid kl. 02.30, i ungefär en millisekund. Men fröken Hököga hinner minsann se den snorgröna färgen och öppnar följaktligen inte?

Jag: Det där kortet gäller inte nu.
Trf: Varför det?
Jag: För att det står på baksidan där att det gäller på vardagar fram till kl. 19.
Trf: Men VARFÖR gäller det bara då?
Jag: Jamen då gör du såhär: Gå in på sl.se och så skriver du ett mail dit frågar dem.
Trf: ?

Fast jag skulle ju naturligtvis ha sagt: Jo, det är för att det inte är meningen att små skitungar som du ska vara ute och slarva den här tiden. Och inte dricka alkohol heller för den delen. Haha, 500 hundra pensionärspoäng till mig! Bara 30 år kvar nu!

Trafikant står och rotar i sitt häfte efter en ostämplad biljett, det tar lite tid, så han tittar upp på mig och säger:

Trf: Om du väntar lite så kommer jag.
Jag: Gör du?! (skrattar)
Trf: Eh, ja, det där lät ju lite fel. (börjar också skratta lite förläget)
Jag: Men grattis då eller vad säger man? (Vid det här laget har jag hunnit höra vad jag just sa och börjar anta en helt ny ansiktsfärg, hehe).

Sen håller vi på och larvar oss lite och sen går han. Överlistad av underjaget ännu en gång...